Nu har jag fått hjälp att förnya bloggen och fått suget tillbaka att skriva igen. Det har hänt en hel del sedan jag sist skrev..
Det har varit väldigt tufft sedan i somras då min pappa gick bort i cancer. Han kämpade in i det sista, och jag kan ännu idag inte förstå att jag aldrig kommer se eller höra hans röst igen *gråter nu bara jag skriver detta* i verkliga livet. Varje dag är som en berg och dalbana, och det går inte att förutse hur ens humör och tankar kommer vara. Kan börja gråta när jag minst annar det. Även om jag vet att han alltid kommer vara i mitt minne och hjärta ♥
I måndags berättade en person för min syster och mig om hennes dotter som hade gått bort i en sjukdom när hon bara var några månader gammal. Efter hennes dotters bortgång kände hon att hon inte kunde resa bort, eftersom hennes grav var här (som hon besökte varje dag i ett år) eftersom då skulle hon lämna dottern också. Så hon bokade upp sig och såg till att hon alltid hade saker att göra, annars skulle hon ju bara tänkt på sin dotter och bli ledsen. När hon träffade främlingar, vänner och bekanta kunde hon inte förstå hur de kunde vara glada, skratta eller ens le när hon själv egentligen var så ledsen. Hur kunde någon vara glad?? Världen borde stanna upp! Precis så känns det, vi kände igen oss i så mycket hon berättade.
En dag när hon var ensam hemma bad hon sin dotter om ett tecken att hon hade det bra..då hörde hon en duns och något trillade ner från bokhyllan som hade stått stadigt där i flera månader. Då började hon hoppas och inse..Hennes dotter lider inte längre, har inte ont och har det mycket bättre på den plats hon befinner sig på nu. Hennes kropp finns på kyrkogården, men själva själen finns alltid med en, vart man än är så finns hon med! Och en tröst, som verkligen hjälper är att hon kommer få se sin dotter igen, när tiden är inne. Så det blev en vändpunkt där hon var tacksam för de vänner och familj hon hade kvar i livet. Att hon inte är ensam!
När hon berättade sin historia vattnades mina ögon, och jag ville bara krama om henne! Man är inte ensam, varje familj har sina egna problem, stora som små, även om man går och tänker att alla andra ser så glada och lyckliga ut så kan de ha gått igenom samma sak som en själv..
Vi har också fått tecken från pappa. Han dök upp i min systers sambos dröm. Pappa satte sig på sängkanten, sa till Jonas att ta hand om oss, och tala om att han har det bra. Jonas frågade om han fick ta ett kort på honom som bevis att han hade varit där. Men pappa sa att han inte fastnar på kort, och så försvann han..
Pappa har även dykt upp i Chris dröm, det var strax innan begravningen, han satt vid köksbordet och sa till Chris att ta hand om oss alla och att han hade det bra..
Så ta hand om varandra. Tala om för dina nära och kära hur mycket du älskar och uppskattar dem, medan de finns här på jorden. ♥
Stor kram till er från mig, Lina.
